Promptcore Records

Åh… det gör så ont i både själ och hud…

Jag stod där mitt i morgonljuset,
Helt förlorad i min egen frid.
Skulle bara klä mig för en ny dag,
Men ödet ville något helt annat vid.
Ett litet ryck, ett ouppmärksamt drag,
Och plötsligt brann en eld jag aldrig känt.
Min värld stannade som i ett slag,
När jag förstod vad som hade hänt.

Och vinden viskar i mitt rum,
Som om den känner min lilla dom.

Åh jag fast i fallet står,
Mellan hopp och smärta jag inte förstår.
Åh jag fast i fallet får,
Be till himlen att det snart går.
Åh jag fast i fallet nu,
Med en smärta rakt i livet och ingen ro.
Åh jag fast i fallet, du,
Låt mig slippa innan dagen går itu.

Jag försöker dra med hela hjärtat,
Men vågar inte ta ett steg för hårt.
Varje rörelse en egen domedag,
Som om livet själv vill hålla mig kort.
Jag svettas mer än sommarsolen,
Med tårar nära att ramla fri.
Och i spegeln ser jag en fåne,
Som fångats av sin egen blixt av klädpanik.

Och skogens sus känns som ett skratt,
Som om naturen själv såg vad jag satt fast.

Åh jag fast i fallet står,
Mellan hopp och smärta jag inte förstår.
Åh jag fast i fallet får,
Be till himlen att det snart går.
Åh jag fast i fallet nu,
Med en smärta rakt i livet och ingen ro.
Åh jag fast i fallet, du,
Låt mig slippa innan dagen går itu.

Men tiden lär mig att vara still,
Att andas djupt och hålla till.
För även sorgen i en morgonstund,
Kan lösas upp i nästa sekund…

Åh jag fri från fallet står,
Som en hjälte som äntligen förstår.
Åh jag fri från fallet får,
Se på livet med ett skratt som består.
Åh jag fri från fallet nu,
Med mitt hjärta åter öppet och själ i ro.
Åh jag fri från fallet, du,
Jag tackar livet… och en ny dragkedja i fredens ro.